Historia i Korthet

           
Bergstugan på 1920-talet
         
Johannes Lindbeck
  

 

Bergstugan, denna mycket speciella sommarbostad, byggdes av Johannes och Eva Lindbeck och stod färdig 1905.För att förstå bakgrunden till byggnaden måste man gå tillbaka till 1800-talets senare hälft. I Sverige utvecklades en nationalism som vi aldrig hade sett tidigare. Det var ingen krigisk nationalism utan en nationalromantisk rörelse bland författare och konstnärer. En helt ny skola utvecklades av namn som Carl Larsson, Richard Bergh, Anders Zorn, Bruno Liljefors m.fl. Författare som Verner von Heidenstam, Albert Engström och flera andra.

 
   
Medan Sverige industrialiserades och folk flyttade in till städerna längtade de mera besuttna ut till landet. Den landsbygd som skildrades romantiskt i ord och bild. Det var i samma tid som vår svenska flagga fick sitt nuvarande utseende med det gula korset och "Du gamla du friska" blev nationalsång. Sedermera "Du gamla du fria". Även Johannes och Eva greps av den tidens gröna våg när det gällde sommarboende och ett gammalt torp från 1600-talet som hette Bergstugan utgjorde grunden för den nuvarande Bergstugan. Det gamla torpet med torvtak skalades rent både utom och inom, höjdes upp med domkraft och fick en magnifik stengrund och blev till en enda stor storstuga med en jättelik öppen spis. Så vidtog byggnation av resten av huset med sovrum och sällskapsrum, köksavdelning och badrum. Johannes som själv ritat huset var utan tvekan influerad av Carl Larssons "Ett hem", men hade troligen aldrig varit i Sundborn då Bergstugan blev synnerligen spatiöst till skillnad från Carl Larssons hem. År 1905 stod Bergstugan färdig och invigdes.  
   
 
Bilden av Bergstugan är från 1909 när huset fått färg, den traditionella rödfärgen (ej Falu rödfärg utan olje-d:o) och vita knutar. Interiörbilden är från samma tid och visar Storstugan med den jättelika öppna spisen. De flesta möblerna är intakta från tiden. Tavlorna i ramarna är från Carl Larssons "Ett hem". Några finns kvar ännu i dag.  
   
Johannes lät anlägga en större trädgård nedanför berget. Det var en mindre handelsträdgård som försåg familjen med grönsaker och frukt hela vinterhalvåret. Under tio och tjugotalen utvecklades gården ytterligare med såväl telefon som elektricitet. Flera brunnar grävdes men trots det har vattentillgången alltid varit dålig. Eva brukade komma ner från Stockholm i maj och återvände först i slutet av september. Johannes pendlade men med tanke på att resorna tog lång tid, med bil tog resan två dagar och man övernattade i Norrköping. Med tåg kunde resan göras på en dag men man fick byta i Nässjö och därifrån åka med ånglok till Mariannelund varifrån man åkte med hästskjuts. Under sommaren passerade ofta gäster och inte sällan var huset fullt av vänner och kamrater till barnen.  
 
1929 gick Johannes bort och Eva skötte huset själv. Några år senare såldes själva jorden och samtidigt, 1934 byggdes köket ut med matplats och "jungfrukammare" samt under en källare med tvättstuga. Trettiotalet följde tjugotalets gång och inte förrän på fyrtiotalet skedde några större förändringar. Kriget gjorde att det var svårt att få arbetskraft till trädgården som förföll alltmer. Bondgårdarna avfolkades och en gård som drevs av fem - sex personer drevs av en eller två. Småningom drev en bonde med maka kanske flera gårdar. Skolan lades ner på sextiotalet och likaså postkontoret och i början på 70-talet lades även lanthandeln ner. Mejeriet försvann och alltfler flyttade in till städerna, då främst Vetlanda och Eksjö. Idag lever bygden trots all åderlåtning ett gott liv och omgivningarna bjuder många och omväxlande promenadvägar och stigar, nära till utmärkta barnvänliga badställen och allmänt natursköna omgivningar.  
   
Eva gick bort 1968 och hennes döttrar tog över Bergstugan. I dag driver fyra ättlingar, två syskonpar som inbördes är sysslingar, vården av Bergstugan.  
   
text Ulf Fredholm